supraledning, egenskap hos vissa material som tillåter elektrisk ström passera utan

(11 av 13 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Grundläggande egenskaper

En primär egenskap hos supraledarna är den låga elektriska resistansen. Hur liten den är har man försökt bestämma genom att starta en elektrisk ström i en ringformad supraledare och sedan mäta hur strömmen avtar. Efter två år utan mätbar försvagning avslutades experimentet. Hur nära noll resistansen är kan i princip inte

(51 av 363 ord)

Supraledare av typ I

De flesta supraledande metaller (t.ex. bly, tenn) uppträder som perfekta diamagneter.

(11 av 40 ord)

Supraledare av typ II

Många supraledare, företrädesvis metallegeringar, skiljer sig från typ I genom att ha två kritiska flödestätheter Bc1 och Bc2. Vid låga

(20 av 152 ord)

BCS-teorin för supraledare

I det supraledande tillståndet kopplas metallens ledningselektroner parvis samman till Cooperpar (därav kommer siffran 2 i uttrycket för magnetiskt flödeskvantum ovan). Normala elektroner, fermioner, bildar därvid bosoner, som lyder Bose–Einstein-statistik (se

(31 av 215 ord)

Viktiga supraledare

Supraledningen upptäcktes först i grundämnen: bly, tenn, indium m.fl. De flesta är av typ I med kritiska temperaturer endast några få grader över absoluta nollpunkten (se tabell). Efter hand framställdes en stor mängd legeringar med

(35 av 244 ord)

Tekniska tillämpningar

De flesta storskaliga tillämpningar (magneter, generatorer) fordrar supraledande tråd som kan lindas till magnetspolar. F.n. är man därvid hänvisad till de äldre legeringarna, t.ex. Nb-Ti, Nb3Sn, där den kritiska strömtätheten kan närma sig 107 A/cm

(35 av 271 ord)

Historik

Supraledning var länge känd endast vid mycket låga temperaturer. Som ett led i strävan att nå låga temperaturer lyckades Heike Kamerlingh Onnes 1908 i Leiden kondensera helium till vätska vid 4,2 K. Man sökte nu bl.a. besvara

(37 av 253 ord)

Medverkande

  • Olof Beckman

Litteraturanvisning

”Kryofysik”, Kosmos 1988 (temanummer);
Ö. Rapp, Supraledning ( 1992; elementär).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, supraledning. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/supraledning