tecken
tecken, till vardags och ofta i filosofin en företeelse som ”står för” en annan (t.ex. en bokstav, ett språkljud); i lingvistik och semiotik däremot en enhet av uttryck och innehåll (ljudet och dess innebörd). Teckenbruk vilar på förmågan att skilja uttryck och innehåll, den s.k. semiotiska funktionen: ett barn förstår enligt utvecklingspsykologen Jean Piaget kring 1,5 års ålder att t.ex. en sten
(62 av 436 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
U. Eco,
Zeichen (
tyska översättning, 9:e upplagan 1993);
B. Malmberg,
Teckenlära (
1973);
G. Sonesson,
Pictorial Concepts (
1989).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
tecken.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tecken