I Gamla Testamentets äldre delar kallas änglarna vanligen Guds söner eller andar och utgör tillsammans den himmelska härskaran. Deras viktigaste uppgift är att vara Guds rådsförsamling och att utföra den himmelska kulten inför honom. Särskilt nämns serafer och keruber; de senare bär upp Guds tronstol. Gud sägs ibland skicka sändebud i mänsklig gestalt.

Inom den efterexiliska judendomen (tiden efter ca 538 f.Kr.) fick änglarna – sannolikt under babyloniskt och persiskt inflytande – karaktären av kosmiska mellanväsen som vaktar över elementen.

(80 av 657 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Carl-Martin Edsman
  • Jan Hjärpe
  • Per Beskow
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Religionshistoria. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/änglar/religionshistoria