Historia
Vid inledningen av den historiska tiden var landet bebott av keltiska, illyriska och, norr om Donau, även germanska
(18 av 125 ord)Folkvandringstid och äldre medeltid
Det område som numera utgör Österrike koloniserades från början av 600-talet av de germanska bajuvarerna (bayrarna), vilka i sin tur alltmera drogs in i det expanderande frankerrikets maktsfär. Dock kom den sydöstligaste delen att domineras av slaver, förfäder till dagens slovener. Bajuvarerna styrdes av hertigar av agilolfingernas ätt, tills Karl den store 788 avsatte den siste
(56 av 396 ord)Habsburgs väg från hertighus till världsmakt (1282–1519)
Genom en framsynt territorialpolitik utvidgade den habsburgska ätten ytterligare sin maktsfär, främst i sydlig och östlig riktning. Kärnten och Krain förvärvades 1335, Tyrolen 1363–64, delar av Istrien 1374 och Trieste 1382. I väster vanns Vorarlberg 1375, men för övrigt stötte den habsburgska maktexpansionen i denna riktning på ett
(48 av 340 ord)Reformation och motreformation (1519–1648)
Dessa vittsyftande planer stötte emellertid på motstånd från en så ovanlig maktkonstellation som Frankrike, påven och Osmanska riket. Inför hotet av det anfall mot de förenade kungarikena Böhmen och Ungern som iscensattes av sultanen Süleyman I 1521 överlät Karl 1521–22 styrelsen av de österrikiska arvländerna till sin yngre bror Ferdinand I, medan han för egen del behöll de spanska och burgundiska riksdelarna. Ferdinand blev på detta sätt stamfar för
(69 av 473 ord)Från westfaliska freden till kejsarrikets grundläggning (1648–1804)
I det europeiska säkerhetssystem som tog form efter westfaliska freden hade Österrike en dubbel funktion. Å ena sidan var det Europas sköld mot turkarna, å andra sidan vakade det tillsammans med England och Nederländerna över den kontinentala jämvikten gentemot franska hegemonisträvanden.
I öster var Leopold I (kejsare 1658–1705) med god hjälp av sin lysande fältherre Eugen av Savojen synnerligen framgångsrik. Ett nytt turkiskt angrepp mot Wien 1683 slogs tillbaka, sedan staden i sista stund undsatts av en polsk–tysk hjälpstyrka under den
(81 av 610 ord)Kejsarriket 1804–67
Österrikes engagemang i det tredje koalitionskriget ledde till nya motgångar: Napoleon intog Wien och vann en avgörande seger över ryssar och österrikare i det s.k. trekejsarslaget vid Austerlitz 2 december 1805. I freden i Pressburg (Bratislava) samma år tvangs Österrike lämna Venedig, Istrien och Dalmatien till det av Napoleon nygrundade kungariket Italien samt Tyrolen och Vorarlberg till Bayern men fick i stället det sekulariserade ärkebiskopsdömet Salzburg. Ett österrikiskt utbrytningsförsök ur det napoleonska systemet 1809 slutade lika olyckligt.
(77 av 549 ord)Dubbelmonarkin Österrike–Ungern (1867–1918)
Vid tiden för kompromissen befann sig Österrike mitt uppe i en förvandlingsprocess som långsamt öppnade den feodala godsägarstaten för kapitalismens dynamik. I samband med 1848–49 års revolutionära händelser hade livegenskapen slutgiltigt avskaffats och bönderna blivit självägande. Följden blev en ökad effektivitet inom jordbruket, vilken spreds till andra delar av ekonomin. Järnvägsnätet byggdes ut, handel, industri och kreditväsen expanderade. Wienområdet och Böhmen
(61 av 433 ord)Världskrigens tid
Den militära beredskapen i Österrike visade sig i längden otillräcklig för ett långvarigt stormaktskrig; därtill försvagades krigföringen av inre nationalitetsmotsättningar. Särskilt den tjeckiska separatiströrelsen vållade problem. Tjeckiska militärförband övergick i betydande utsträckning till fienden, och i Ryssland uppsattes tjeckiska legioner av desertörer. Ett tjeckoslovakiskt nationalråd bildades i Paris 1916 under ledning av Tomáš G. Masaryk och erkändes 1918 av ententen som allierad exilregering. Svåra militära motgångar, bl.a. i Karpaterna, gjorde Österrike alltmer beroende av sin tyske bundsförvant. Med tysk hjälp
(80 av 670 ord)Andra republiken
Våren 1945 ryckte sovjetiska trupper in i östra Österrike och erövrade den 13 april Wien, samtidigt som landets västra delar besattes av västallierade styrkor. De allierade hade sedan 1943 haft en återupprättad österrikisk republik som ett av sina krigsmål. De tillät därför omedelbart organiseringen av en österrikisk regering bestående av socialdemokrater (Sozialdemokratische Partei Österreichs, SPÖ), representanter för Österrikiska folkpartiet (Österreichische Volkspartei, ÖVP), en fortsättning på det tidigare kristligtsociala partiet, samt kommunister (Kommunistische Partei Österreichs, KPÖ). Regeringen leddes av socialdemokraten Karl
(80 av 778 ord)2000-talet
Under 2000-talet har högerpopulism fortsatt att vara en betydande faktor i Österrikes samhällsliv. En mindre lyckad period som regeringspartner till ÖVP 2000–06 ledde till en uppsplittring av FPÖ-sympatisörerna på två partier och avbruten regeringssamverkan med ÖVP. Eftersom SPÖ inte kunde tänka sig regeringssamverkan med något av högerpartierna återstod bara för SPÖ och ÖVP att på nytt bilda regering, vilket skedde efter valet 2006.
Regeringsarbetet sprack redan 2008 och i det nyval som hölls samma år backade både SPÖ och ÖVP
(80 av 591 ord)