fara
fara
2fa`ra verb for farit faren farna, pres. far
ORDLED: far-it
SUBST.: farande (till 1--3)
1 förflytta sig (över längre sträcka) oftast med ngt färdmedel {→färdas, köra 1, 2
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
fara.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/fara-(2)