löpa
löpa
1lö`pa verb löpte åld. lopp, löpt åld. lupit, pres. löper
ORDLED: löp-er
SUBST.: löpande, löpning (till 1 och 5); lopp (till 1), löp (till 1)
1 förflytta sig med snabba steg, varvid tidvis ingen av fötterna har markkontakt särsk. i tränings- el. tävlingssyfte, ofta över viss distans; nästan endast om person {→2springa 1
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
löpa.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/löpa-(1)