riva
riva
ri`va verb rev rivit riven rivna, pres. river
ORDLED: riv-er
SUBST.: rivande, rivning; riv (till 4)
1 (häftigt) föra (visst) spetsigt föremål mot mjuk yta särsk. naglar, klor e.d. mot skinn {→klia 2, klösa, 2repa 1, riva 2}: hon rev våldsmannen i ansiktet med naglarna; ~ sig i huvudet; ~ loss sårskorpan
BET.NYANSER: a) spec. om vissa rovdjur, i avsikt att döda byte: vargen
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
riva.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/riva