stanna
stanna
stann`a verb ~de ~t
ORDLED: stann-ar
SUBST.: stannande
1 upphöra att förflytta sig efter att ha gått, åkt etc.; om levande varelse el. fordon e.d. {→stoppa 2}: ~ för rött ljus; ~ och beskåda utsikten; ~ och hämta andan; han ~de till vid skyltfönstret; tåget ~de vid alla stationer
BET.NYANSER: a) utvidgat om
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
stanna.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/stanna