stryka
stryka
stry`ka verb strök strukit struken strukna, pres. stryker
ORDLED: stryk-er
SUBST.: strykande, strykning (till 1--5)
1 föra (handflata) längs yta (på) ngt el. ngn {→gnida 1, 1klappa 2, 1smeka}: hon strök katten över ryggen; han strök med handen över det blanka tyget; hon strök honom över håret
BET.NYANSER: a)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
stryka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/stryka