-
eremit
eremit, en människa som dragit sig tillbaka i ensamhet, ofta till öde trakter, för att där leva ett liv i bön, meditation och askes. -
eremitkräftor
eremitkräftor, Paguridae, familj tiofotade kräftdjur med 550 arter i alla världens hav. -
eremitliv
eremitliv, asketisk livsform som finns inom många olika kulturer och religiösa system och som förutsätter ett liv i ensamhet. -
Eremitaget
Eremitaget, museum för konst, kulturhistoria och arkeologi i Sankt Petersburg i Ryssland, i anslutning till Vinterpalatset.
-
eremitibis
eremitibis, waldrapp, Geronticus eremita, art i familjen ibisar.
-
eremit
eremi´t subst. ~en ~er ORDLED: erem-it-enSvensk ordbok -
Antonios Eremiten
Antonios Eremiten, ca 251–ca 356, det kristna eremitväsendets grundläggare, helgon. -
eremitage
eremitage, vanligen primitiv och rustik byggnad i 1700-talets trädgårdar och parker. -
eremitspel
eremitspel, ett slags matematiskt pussel. -
helgon
helgon, i kristen tradition människor som är helgade (se helgelse) och som i särskilt hög grad lever i gudsgemenskap och visar det i personligt mod inför martyriet eller i ett kärleksfullt handlande mot andra.