-
habitat,
hemvist,
boendemiljö, i biologin en arts livsmiljö.
-
habitus, medicinsk term: kroppens byggnad, utseende eller allmänna beskaffenhet.
-
Habitat, brittisk möbelvaruhuskedja, startad av Terence Conran 1964.
-
habituering, inlärningsfenomen som innebär att en regelbundet förekommande eller upprepad stimulering så småningom inte längre uppmärksammas.
-
habitus, disposition eller beskaffenhet som gör att någon vanemässigt förhåller sig på ett visst sätt.
-
habitus, det helhetsintryck som en organism ger.
-
habitus, inom mineralogin en kristalls yttre form.
-
habitualtillstånd (av medeltidslat.
habitualis, av latin
habitus ’tillstånd’, ’skick’), medicinsk term: vad som är det normala, det vanliga för en viss patient.
-
habi´t subst. ~en ~er
ORDLED: hab-it-en
Svensk ordbok
-
habitation (latin
habitatio ’boning’, ’bostad’, av
habito ’bebo’), beteckning inom bl.a. arkeologi och geografi för samlad bosättning oavsett storlek – från enskilt liggande hus, gårdar och byar till större samhällen – dock främst använd om mindre bosättningar.