habitat, hemvist, boendemiljö, i biologin en arts livsmiljö.

habitus, medicinsk term: kroppens byggnad, utseende eller allmänna beskaffenhet.

habitus, disposition eller beskaffenhet som gör att någon vanemässigt förhåller sig på ett visst sätt.

Habitat, brittisk möbelvaruhuskedja, startad av Terence Conran 1964.

habitualtillstånd (av medeltidslat. habitualis, av latin habitus ’tillstånd’, ’skick’), medicinsk term: vad som är det normala, det vanliga för en viss patient.

habituering, inlärningsfenomen som innebär att en regelbundet förekommande eller upprepad stimulering så småningom inte längre uppmärksammas.

habitus, det helhetsintryck som en organism ger.

habi´t subst. ~en ~er ORDLED: hab-it-en

habitus, inom mineralogin en kristalls yttre form.

habitation (latin habitatio ’boning’, ’bostad’, av habito ’bebo’), beteckning inom bl.a. arkeologi och geografi för samlad bosättning oavsett storlek – från enskilt liggande hus, gårdar och byar till större samhällen – dock främst använd om mindre bosättningar.