bestridande, vanligt benämning på när en part i rättegångsmål motsätter sig motpartens yrkande och begär att det ska ogillas.

bestri´da verb bestred äv. bestridde, bestridit äv. bestritt, bestriden äv. bestridd, bestridna äv. bestridda, pres. bestrider ORDLED: be-strid-er SUBST.: bestridande

Bismarck, Otto von, född 1 april 1815, död 30 juli 1898, preussisk och tysk statsman, grundare av Tyska riket 1871.

perception, varseblivning, den grundläggande funktion genom vilken levande varelser håller sig informerade om relevanta aspekter av sin omgivning och sin egen relation till dessa.

Petrus, Simon Petrus, Kefas, apostel, i Nya Testamentet omnämnd i evangelierna, Apostlagärningarna, Paulus- och Petrusbreven.

rättegång, process, det förfarande då ett mål framläggs inför och behandlas av domstol.

tes, påstående som försvaras eller bestrids.

extern effekt, inom ekonomin en effekt vid sidan av dem som berör verksamheten.

apostel, i Nya Testamentet en man som ansågs vara Jesu sändebud och auktoriserad av denne.

Osiris, egyptisk gud, dödsrikets härskare, son till Geb och Nut, bror och make till Isis och far till Horus.