bestridande, vanligt benämning på när en part i rättegångsmål motsätter sig motpartens yrkande och begär att det ska ogillas.

bestri´da verb bestred äv. bestridde, bestridit äv. bestritt, bestriden äv. bestridd, bestridna äv. bestridda, pres. bestrider ORDLED: be-strid-er SUBST.: bestridande

perception, varseblivning, den grundläggande funktion genom vilken levande varelser håller sig informerade om relevanta aspekter av sin omgivning och sin egen relation till dessa.

rättegång, process, det förfarande då ett mål framläggs inför och behandlas av domstol.

klimatförnekelse, klimatskepticism, att bestrida sambandet mellan klimatförändringar och växthusgasutsläpp orsakade av människans aktivitet. 

tes, påstående som försvaras eller bestrids.

intuition, filosofisk term för omedelbar uppfattning av ett objekt där alla moment uppfattas direkt, utan stöd av erfarenhet eller intellektuell analys.

Osiris, egyptisk gud, dödsrikets härskare, son till Geb och Nut, bror och make till Isis och far till Horus.

Petrus, Simon Petrus, Kefas, apostel, i Nya Testamentet omnämnd i evangelierna, Apostlagärningarna, Paulus- och Petrusbreven.

vara, filosofisk term med två skilda huvudbetydelser: 1) egenskapen att vara; 2) det som har egenskapen att vara.