1. blänka

    blänk`a verb blänkte blänkt, pres. blänker ORDLED: blänk-er SUBST.: blänkande, blänkning; blänk
    Svensk ordbok

  2. blänkare

    blänk`are subst. ~n äv. blänkarn, plur. ~, best. plur. blänkarna ORDLED: blänk-ar-en
    Svensk ordbok

  3. nyckelretning

    nyckelretning, stimulus som utlöser medfödda beteendekomplex eller reaktioner hos djur.

  4. skata

    skata, Pica pica, art i familjen kråkfåglar.

  5. marmor

    marmor, fin- till grovkornig metamorf (omvandlad) bergart.

  6. blänke

    blänke, den blanka delen av ett fiskeredskap som skall locka fisk.

  7. centrallyrik

    centrallyrik, poesi som ger ett koncentrerat och personligt uttryck för en diktares tanke och känsla, ”kärnlyrisk” form med bara några få rader.

  8. blankvapen

    blankvapen, vapen som har en klinga med slipad egg och ofta spetsig udd.

  9. blänk

    blänk subst. ~et el. ~en, plur. ~ el. ~ar ORDLED: blänk-et
    Svensk ordbok

  10. blänke

    blänk`e subst. ~t ~n ORDLED: blänk-et
    Svensk ordbok