-
blänka
blänk`a verb blänkte blänkt, pres. blänker ORDLED: blänk-er SUBST.: blänkande, blänkning; blänkSvensk ordbok -
blänkare
blänk`are subst. ~n äv. blänkarn, plur. ~, best. plur. blänkarna ORDLED: blänk-ar-enSvensk ordbok -
nyckelretning
nyckelretning, stimulus som utlöser medfödda beteendekomplex eller reaktioner hos djur. -
skata
skata, Pica pica, art i familjen kråkfåglar.
-
marmor
marmor, fin- till grovkornig metamorf (omvandlad) bergart. -
blänke
blänke, den blanka delen av ett fiskeredskap som skall locka fisk. -
centrallyrik
centrallyrik, poesi som ger ett koncentrerat och personligt uttryck för en diktares tanke och känsla, ”kärnlyrisk” form med bara några få rader. -
blankvapen
blankvapen, vapen som har en klinga med slipad egg och ofta spetsig udd. -
blänk
blänk subst. ~et el. ~en, plur. ~ el. ~ar ORDLED: blänk-etSvensk ordbok -
blänke
blänk`e subst. ~t ~n ORDLED: blänk-etSvensk ordbok