Bonaparte, ursprungligen en italiensk adelssläkt ( Buonaparte), av vilken en gren var verksam på Korsika från 1500-talets förra hälft.

bona fide-principen, rättslig princip som innebär att juridiska förpliktelser ska tolkas och fullgöras på ett uppriktigt och ärligt sätt.

Bonaparte, Napoléon, kallad le prince Jérôme, 1822–91, son till Jérôme Bonaparte i hans äktenskap med Katarina av Württemberg; jämför släktartikel Bonaparte.

Bona [bo:na], egendom norr om Motala i Östergötlands län.

bonad, löst uppsatt textil väggbeklädnad; även ett visst måleri på t.ex. väv eller papper, främst sydsvenska allmogemålningar (se bonadsmålning).

Bona Dea, italisk gudinna, tillhörande samma grupp av vildmarksgudar som Faunus.

Bonaventura, egentligen Giovanni di Fidanza, född ca 1220, död 15 juli 1274, italiensk teolog, franciskan, helgon, 1587 tillagd titeln kyrkolärare, doctor ecclesiae.

Bonaparte, Napoléon, 1769–1821, fransk kejsare, se Napoleon I; jämför släktartikel Bonaparte.

bo`na verb ~de ~t ORDLED: bon-ar SUBST.: bonande, boning

bonadsmålning, även bonad, en form av målad utsmyckning av stugrummet på väv – från omkring 1800 även på papper – hos bondebefolkningen i Småland, Halland samt angränsande delar av Västergötland och Blekinge.