-
Bonaparte, ursprungligen en italiensk adelssläkt (
Buonaparte), av vilken en gren var verksam på Korsika från 1500-talets förra hälft.
-
bona fide-principen, rättslig princip som innebär att juridiska förpliktelser ska tolkas och fullgöras på ett uppriktigt och ärligt sätt.
-
Bonaparte, Napoléon, kallad
le prince Jérôme, 1822–91, son till Jérôme Bonaparte i hans äktenskap med Katarina av Württemberg; jämför släktartikel
Bonaparte.
-
Bona [bo:na], egendom norr om Motala i Östergötlands län.
-
bonad, löst uppsatt textil väggbeklädnad; även ett visst måleri på t.ex. väv eller papper, främst sydsvenska allmogemålningar (se
bonadsmålning).
-
Bona Dea, italisk gudinna, tillhörande samma grupp av vildmarksgudar som Faunus.
-
Bonaventura, egentligen
Giovanni di Fidanza, född ca 1220, död 15 juli 1274, italiensk teolog, franciskan, helgon, 1587 tillagd titeln kyrkolärare,
doctor ecclesiae.
-
-
bo`na verb ~de ~t
ORDLED: bon-ar
SUBST.: bonande, boning
Svensk ordbok
-
bonadsmålning, även
bonad, en form av målad utsmyckning av stugrummet på väv – från omkring 1800 även på papper – hos bondebefolkningen i Småland, Halland samt angränsande delar av Västergötland och Blekinge.