buck`la subst. ~n bucklor ORDLED: buckl-an

bucklare, liten rundsköld, se buklare.

buckla till´ verb bucklade bucklat ORDLED: buckl-ar SUBST.: tillbucklande, tillbuckling

kulturhistoria, vetenskap som utforskar kulturlivet och civilisationsprocessen, bortseende från det politiska skeendet.

Buckland, William, 1784–1856, brittisk geolog.

Buckle, Henry Thomas, 1821–62, brittisk historiker.

pressning, arbetsoperation som i materialtekniken används för att plastiskt forma material (t.ex. plåt eller plast).

gong, slaginstrument bestående av en rund, ofta kupig metallskiva med bakåtvikta kanter, ibland med buckla på mitten, som anslås med mjuk klubba.

cikador, sångstritar, Cicadidae, familj i insektsordningen växtsugare.

kåsa, gammalt nordiskt dryckeskärl.