-
buck`la subst. ~n bucklor
ORDLED: buckl-an
Svensk ordbok
-
bucklare, liten rundsköld, se
buklare.
-
buckla till´ verb bucklade bucklat
ORDLED: buckl-ar
SUBST.: tillbucklande, tillbuckling
Svensk ordbok
-
Buckland, William, 1784–1856, brittisk geolog.
-
cikador,
sångstritar,
Cicadidae, familj i insektsordningen växtsugare.
-
kulturhistoria, vetenskap som utforskar kulturlivet och civilisationsprocessen, bortseende från det politiska skeendet.
-
Buckle, Henry Thomas, 1821–62, brittisk historiker.
-
buckling, strukturmekaniskt begrepp som har med instabilitetsfenomen hos plattor och skal att göra.
-
ciselering, metod att dekorera en metallyta.
-
spänne, anordning av metall eller annat material, använd för att fästa eller spänna ihop kläder, skor m.m.