böjhållfasthet, materialteknisk benämning på den maximala spänning ett material kan ta upp vid böjprov.

böjning, flexion , inom språkvetenskapen: de systematiska förändringar i ett ords form som har grammatisk funktion.

böjning, inom fysiken: en vågrörelses beteende vid en skarp kant eller spalt.

böjmoment, term inom strukturmekaniken.

böjtång är en tång med runda käftar.

böjmodul, inom materialtekniken den elasticitetsmodul som uppmäts vid ett böjhållfasthetsprov.

Böjgen, övernaturligt väsen i norsk sägen, mest känt genom Ibsens ”Peer Gynt”, där det får representera ”akkordens aand”, dvs. slingrande kompromissvilja, obenägenhet att ta ställning till livsproblemen.

böjsvängning, inom strukturdynamiken ett svängningsfenomen hos balkar, orsakat av snabb lastpåläggning eller stöt riktad vinkelrätt mot balkaxeln.

böjträ, genom kokning eller ångning uppmjukat och därefter böjt trä.

böjningslära, den del av grammatiken som redovisar reglerna för ordens böjning.