böjhållfasthet, materialteknisk benämning på den maximala spänning ett material kan ta upp vid böjprov.

böjning, flexion , inom språkvetenskapen: de systematiska förändringar i ett ords form som har grammatisk funktion.

böjmoment, term inom strukturmekaniken.

böjningsändelse, suffix varmed en viss böjd ordform bildas.

böjning, inom fysiken: en vågrörelses beteende vid en skarp kant eller spalt.

böjmodul, inom materialtekniken den elasticitetsmodul som uppmäts vid ett böjhållfasthetsprov.

Böjgen, övernaturligt väsen i norsk sägen, mest känt genom Ibsens ”Peer Gynt”, där det får representera ”akkordens aand”, dvs. slingrande kompromissvilja, obenägenhet att ta ställning till livsproblemen.

böjsvängning, inom strukturdynamiken ett svängningsfenomen hos balkar, orsakat av snabb lastpåläggning eller stöt riktad vinkelrätt mot balkaxeln.

böjflytgräns, den största spänning ett material kan ta upp i ett böjprov utan att en bestående plastisk formförändring sker i materialet (se även sträckgräns).

2böj´ subst. ~et ORDLED: böj-et