1. böjning

    böjning, flexion , inom språkvetenskapen: de systematiska förändringar i ett ords form som har grammatisk funktion.

  2. böjning

    böjning, inom fysiken: en vågrörelses beteende vid en skarp kant eller spalt.

  3. böjningslära

    böjningslära, den del av grammatiken som redovisar reglerna för ordens böjning.

  4. böjningsmönster

    böjningsmönster, paradigm , en uppställning av ett ords olika böjningsformer.

  5. böjning

    böj`ning subst. ~en ~ar ORDLED: böj-ning-en
    Svensk ordbok

  6. svag böjning

    svag böjning, vissa böjningsmönster i germanska språk.

  7. stark böjning

    stark böjning, i beskrivning av äldre germanska språkstadier typ av böjning för substantiv och adjektiv.

  8. suppletiv böjning

    suppletiv böjning, böjningsmönster där en ordstam endast används i vissa former och i andra ersätts med en annan liktydig ordstam.

  9. böjningsändelse

    böjningsändelse, suffix varmed en viss böjd ordform bildas.

  10. böjningsspråk

    böjningsspråk, språk som utnyttjar ordböjning i grammatiken, t.ex. latin.