engelska, på engelska English, ett germanskt språk som framför allt efter andra världskriget har blivit ett ekonomiskt, kulturellt och politiskt världsspråk.

England, formellt ett kungadöme men egentligen ett delområde i Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland), det vill säga (med gängse språkbruk) Storbritannien.

Engelbrechtdivisionen, egentligen 163:e infanteridivisionen, tysk militär styrka, uppkallad efter sin befälhavare general Engelbrecht, om 14 712 man, som i juni och juli 1941 med svenskt tillstånd transiterades med tåg från det ockuperade Norge till Finland.

Engelbrekt Engelbrektsson, född troligen på 1390-talet, död 27 april eller 4 maj 1436, svensk bergsman och frälseman, ledare för upproret 1434 mot Erik av Pommern.

Eng, Uno, 1896–1972, författare.

Engelbrektsupproret, Engelbrektsfejden, det uppror under Engelbrekt Engelbrektssons ledning som bröt ut i juni 1434 mot unionskungen Erik av Pommern.

engram, minnesspår, den tänkta fysikaliska basen för lagring av minnen i centrala nervsystemet.

Engelska kanalen, engelska English Channel, franska La Manche, sund som skiljer Storbritannien från det europeiska fastlandet och utgör den sydliga förbindelsen mellan Atlanten och Nordsjön.

engelska enheter, benämning på ickemetriska måttenheter använda i Samväldet och i USA.

engelskt horn, franska cor anglais, italienska corno inglese, träblåsinstrument med dubbelt rörblad, altformen av oboe; det är stämt i F, en kvint under oboen.