-
förman
förman, äldre, traditionell benämning på arbetsledare. -
förmaning
förmaning, urkristen undervisningsform, se parenes. -
förman
fö`rman subst. ~nen förmän, best. plur. förmännen ORDLED: för--mann-enSvensk ordbok -
hot mot förman
hot mot förman, brott som begås av en krigsman som uppsåtligen förgriper sig genom hot om våld mot en förman i dennes tjänsteutövning eller med anledning av tjänsten. -
förmans befallning
förmans befallning, straffrättslig ansvarsfrihetsgrund. -
kolchos
kolchos, kollektivt organiserat jordbruk i det dåvarande Sovjetunionen.
-
förmana
förma´na verb ~de ~t ORDLED: för-man-ar SUBST.: förmanande, förmaningSvensk ordbok -
förmaning
förma´ning subst. ~en ~ar ORDLED: för-man-ing-enSvensk ordbok -
brott
brott, gärning för vilken i lag eller annan författning är stadgat straff, dvs. böter eller fängelse.
-
biskop
biskop, i många kyrkosamfund innehavare av det högsta kyrkliga ämbetet.