förman, äldre, traditionell benämning på arbetsledare.

förmaning, urkristen undervisningsform, se parenes.

fö`rman subst. ~nen förmän, best. plur. förmännen ORDLED: för--mann-en

hot mot förman, brott som begås av en krigsman som uppsåtligen förgriper sig genom hot om våld mot en förman i dennes tjänsteutövning eller med anledning av tjänsten.

förmans befallning, straffrättslig ansvarsfrihetsgrund.

kolchos, kollektivt organiserat jordbruk i det dåvarande Sovjetunionen.

förma´na verb ~de ~t ORDLED: för-man-ar SUBST.: förmanande, förmaning

förma´ning subst. ~en ~ar ORDLED: för-man-ing-en

brott, gärning för vilken i lag eller annan författning är stadgat straff, dvs. böter eller fängelse.

biskop, i många kyrkosamfund innehavare av det högsta kyrkliga ämbetet.