försäkring, ekonomisk relation, vanligen reglerad i avtal, varigenom en försäkringsgivare förbinder sig att mot en viss avgift (försäkringspremie) ge en försäkringstagare ersättning om ett försäkringsfall inträffar, t.ex. person- eller sakskada, ekonomisk förlust eller annan i avtalet angiven händelse.

allmän försäkring, sedan 1963 gemensam benämning på socialförsäkringsgrenarna sjukförsäkring (med föräldrapenning), folkpension och tilläggspension ( ATP); sedan 1999 gäller ett nytt pensionssystem med de första utbetalningarna 2001, se ålderspension.

Försäkringskassan, central förvaltningsmyndighet som 2005 ersatte Riksförsäkringsverket (RFV) och de tidigare 21 allmänna försäkringskassorna.

subsidiär försäkring, försäkring som får anlitas endast i de fall då någon annan – allmän eller privat – ersättningsform inte står till förfogande.

privat försäkring, all försäkringsverksamhet – såväl individuell som kollektiv – som inte drivs i offentlig regi.

kombinerad försäkring, paketförsäkring, objektförsäkring, försäkring, t.ex. hemförsäkring, som kännetecknas av att i ett och samma försäkringsbrev två eller flera försäkringsmoment, hänförliga till olika försäkringsklasser, sammanförts.

AFA Försäkring, samlingsnamn för den gemensamma organisationen för de tre försäkringsbolagen AFA Livförsäkring, AFA Sjukförsäkring och AFA Trygghetsförsäkring.

P&I-försäkring, ansvarsförsäkring, se protection and indemnity insurance.

försä´kring subst. ~en ~ar ORDLED: för-säkr-ing-en

försäkringsnämnd, av kommunen utsedd nämnd, knuten till den allmänna försäkringskassans lokalkontor, vilken 1963 till 1987 avgjorde ärenden rörande inkomstprövade tillägg till folkpension.