försäkring, ekonomisk relation, vanligen reglerad i avtal, varigenom en försäkringsgivare förbinder sig att mot en viss avgift (försäkringspremie) ge en försäkringstagare ersättning om ett försäkringsfall inträffar, t.ex. person- eller sakskada, ekonomisk förlust eller annan i avtalet angiven händelse.

allmän försäkring, sedan 1963 gemensam benämning på socialförsäkringsgrenarna sjukförsäkring (med föräldrapenning), folkpension och tilläggspension ( ATP); sedan 1999 gäller ett nytt pensionssystem med de första utbetalningarna 2001, se ålderspension.

försäkringsbrev, polis, skriftlig handling som försäkringsgivare utfärdar i samband med försäkringsavtals ingående och som anger bl.a. försäkringens art och omfattning samt premiens storlek och förfallodag,

Försäkringskassan, central förvaltningsmyndighet som 2005 ersatte Riksförsäkringsverket (RFV) och de tidigare 21 allmänna försäkringskassorna.

direkt försäkring, direkttecknad försäkring, försäkring som utgör ett avtal vilket sluts direkt mellan en försäkringsgivare och en försäkringstagare.

subsidiär försäkring, försäkring som får anlitas endast i de fall då någon annan – allmän eller privat – ersättningsform inte står till förfogande.

kombinerad försäkring, paketförsäkring, objektförsäkring, försäkring, t.ex. hemförsäkring, som kännetecknas av att i ett och samma försäkringsbrev två eller flera försäkringsmoment, hänförliga till olika försäkringsklasser, sammanförts.

AFA Försäkring, samlingsnamn för den gemensamma organisationen för de tre försäkringsbolagen AFA Livförsäkring, AFA Sjukförsäkring och AFA Trygghetsförsäkring.

P&I-försäkring, ansvarsförsäkring, se protection and indemnity insurance.

försä´kring subst. ~en ~ar ORDLED: för-säkr-ing-en