försäkring, ekonomisk relation, vanligen reglerad i avtal, varigenom en försäkringsgivare förbinder sig att mot en viss avgift (försäkringspremie) ge en försäkringstagare ersättning om ett försäkringsfall inträffar, t.ex. person- eller sakskada, ekonomisk förlust eller annan i avtalet angiven händelse.

Försäkringskassan, central förvaltningsmyndighet som 2005 ersatte Riksförsäkringsverket (RFV) och de tidigare 21 allmänna försäkringskassorna.

försäkringsmedicin, kunskapsområde om hur funktionstillstånd, diagnostik, behandling, rehabilitering och förebyggande av sjukdom och skada påverkar och påverkas av olika försäkringars utformning samt därmed relaterade överväganden och åtgärder inom berörda professioner.

försäkringsgivare, ena parten i ett försäkringsavtal.

direkt försäkring, direkttecknad försäkring, försäkring som utgör ett avtal vilket sluts direkt mellan en försäkringsgivare och en försäkringstagare.

privat försäkring, all försäkringsverksamhet – såväl individuell som kollektiv – som inte drivs i offentlig regi.

allmän försäkring, sedan 1963 gemensam benämning på socialförsäkringsgrenarna sjukförsäkring (med föräldrapenning), folkpension och tilläggspension ( ATP); sedan 1999 gäller ett nytt pensionssystem med de första utbetalningarna 2001, se ålderspension.

AFA Försäkring, samlingsnamn för den gemensamma organisationen för de tre försäkringsbolagen AFA Livförsäkring, AFA Sjukförsäkring och AFA Trygghetsförsäkring.

försä´kring subst. ~en ~ar ORDLED: för-säkr-ing-en

försäkringsavtal, avtal varigenom den ena parten (försäkringsgivaren) mot betalning i pengar (premien) åtar sig att vid försäkringsfall till den andra parten (försäkringstagaren) eller till tredje man utbetala försäkringsersättning.