-
gottgöra [gåt`-]
verb gottgjorde gottgjort, pres. gottgör
ORDLED: gott--gjor-de
SUBST.: gottgörande; gottgörelse
Svensk ordbok
-
Dickens, Charles, född 7 februari 1812, död 9 juni 1870, brittisk författare.
-
ransonering innebär vanligen att köparna genom politiska beslut tillåts köpa maximalt en viss kvantitet av en viss vara eller tjänst.
-
Ares, den grekiske krigsguden, av romarna identifierad med den italiske krigsguden Mars.
-
Oxenstierna, Axel, född 16 juni 1583, död 28 augusti 1654, greve, statsman; jämför släktartikel
Oxenstierna.
-
försoningslära, inom den kristna traditionen en tolkning av Jesu gärning (oftast hans död och uppståndelse), som innebär att den har frälsande betydelse.
-
indoeuropéer, samlingsbenämning på talare av
indoeuropeiska språk i historisk tid, men även på förhistoriska populationer som använde mindre differentierat eller gemensamt indoeuropeiskt språk, rekonstruerat genom jämförande språkforskning.
-
spiritualitet, en från fransk-, tysk- och engelskspråkig litteratur övertagen benämning på främst kristen andlighet, dvs. det andliga livet och dess konkreta uttryck, såsom dessa är relaterade till en bestämd trosövertygelse och till en religiös gemenskap.
-
dödssynd, en synd som leder till den eviga döden.
-
botgöring, den del av botsakramentet (se
bot) som innebär att syndaren i handling visar sin ånger och villighet att gottgöra vad han brutit.