gottgöra [gåt`-] verb gottgjorde gottgjort, pres. gottgör ORDLED: gott--gjor-de SUBST.: gottgörande; gottgörelse

Dickens, Charles, född 7 februari 1812, död 9 juni 1870, brittisk författare.

ransonering innebär vanligen att köparna genom politiska beslut tillåts köpa maximalt en viss kvantitet av en viss vara eller tjänst.

Ares, den grekiske krigsguden, av romarna identifierad med den italiske krigsguden Mars.

Oxenstierna, Axel, född 16 juni 1583, död 28 augusti 1654, greve, statsman; jämför släktartikel Oxenstierna.

försoningslära, inom den kristna traditionen en tolkning av Jesu gärning (oftast hans död och uppståndelse), som innebär att den har frälsande betydelse.

indoeuropéer, samlingsbenämning på talare av indoeuropeiska språk i historisk tid, men även på förhistoriska populationer som använde mindre differentierat eller gemensamt indoeuropeiskt språk, rekonstruerat genom jämförande språkforskning.

spiritualitet, en från fransk-, tysk- och engelskspråkig litteratur övertagen benämning på främst kristen andlighet, dvs. det andliga livet och dess konkreta uttryck, såsom dessa är relaterade till en bestämd trosövertygelse och till en religiös gemenskap.

dödssynd, en synd som leder till den eviga döden.

botgöring, den del av botsakramentet (se bot) som innebär att syndaren i handling visar sin ånger och villighet att gottgöra vad han brutit.