gottgöra [gåt`-] verb gottgjorde gottgjort, pres. gottgör ORDLED: gott--gjor-de SUBST.: gottgörande; gottgörelse

Dickens, Charles, född 7 februari 1812, död 9 juni 1870, brittisk författare.

ransonering innebär vanligen att köparna genom politiska beslut tillåts köpa maximalt en viss kvantitet av en viss vara eller tjänst.

Ares, den grekiske krigsguden, av romarna identifierad med den italiske krigsguden Mars.

Oxenstierna, Axel, född 16 juni 1583, död 28 augusti 1654, greve, statsman; jämför släktartikel Oxenstierna.

indoeuropéer, samlingsbenämning på talare av indoeuropeiska språk i historisk tid, men även på förhistoriska populationer som använde mindre differentierat eller gemensamt indoeuropeiskt språk, rekonstruerat genom jämförande språkforskning.

försoningslära, inom den kristna traditionen en tolkning av Jesu gärning (oftast hans död och uppståndelse), som innebär att den har frälsande betydelse.

blodshämnd, släkthämnd, vedergällning som släktingar till en dräpt person utövar genom att döda dråparen eller någon ur hans släkt.

dödssynd, en synd som leder till den eviga döden.

reklamation, underrättelse som krävs för att bevara en rättighet eller för att undvika en rättslig effekt.