hå`na verb ~de ~t ORDLED: hån-ar SUBST.: hånande; hån

Picasso, Pablo, född 25 oktober 1881, död 8 april 1973, spansk-fransk konstnär, modernismens mest mångsidige och nydanande förgrundsgestalt, verksam genom måleri, skulptur, grafik, keramik och teaterdekor.

hädelse, kränkning av Guds eller gudarnas majestät genom smädelser eller hån.

Horn, Arvid, född 6 april 1664, död 18 april 1742, greve, riksråd, kanslipresident; jämför släktartikel Horn (efter Olof Matsson).

komedi är en rolig teaterpjäs eller film som har ett lyckligt slut.

ideologiskt mode, ett sätt att markera en åsikt eller ståndpunkt genom att bära avvikande dräkt eller dräktdetaljer.

Blake, William, född 28 november 1757, död 12 augusti 1827, brittisk diktare och konstnär.

Sager, Sophie, 1825–1902, författare och kvinnosakskvinna.

skampåle, i äldre tid även kallad stupa, spöpåle, kåk, påle vid vilken brottslingar kedjades fast för att utsättas för offentlig vanära och eventuellt utstå spö- och risstraff.

korsfästelse, antikt dödsstraff som troligen uppfanns av perserna men som snart förekom bland många folk; så t.ex. skall Alexander Janneus (judisk kung 103–76 f.Kr.) ha korsfäst 800 rebeller.