-
knallgas, blandning av två volymdelar väte och en volymdel syre, som exploderar våldsamt vid antändning.
-
knalle var förr en kringresande försäljare från Sjuhäradsbygden i Västergötland.
-
1knall subst. ~en ~ar
ORDLED: knall-en
Svensk ordbok
-
2knall adj., neutr. och plur. undviks
Svensk ordbok
-
knall- förled
Svensk ordbok
-
knallkvicksilver, initialsprängämne som består av kvicksilver(
II)fulminat, Hg(ONC)
2; se
fulminater.
-
knallpulver, explosiv blandning av fosfor och kaliumklorat.
-
knallhatt, äldre typ av tändhatt.
-
knallapportör, jägarterm för stående fågelhund eller apporterande hund som utan att invänta kommando ”rusar i skottet” för att apportera det påskjutna viltet.
-
knalltransport, vanlig men inte officiell benämning på disciplinär förflyttning, från en kriminalvårdsanstalt till en annan, av en intagen som misskött sig under avtjänande av fängelsestraff.