knallgas, blandning av två volymdelar väte och en volymdel syre, som exploderar våldsamt vid antändning.

knalle var förr en kringresande försäljare från Sjuhäradsbygden i Västergötland.

1knall subst. ~en ~ar ORDLED: knall-en

2knall adj., neutr. och plur. undviks

knall- förled

knallkvicksilver, initialsprängämne som består av kvicksilver( II)fulminat, Hg(ONC) ₂; se fulminater.

knallpulver, explosiv blandning av fosfor och kaliumklorat.

knallhatt, äldre typ av tändhatt.

knallapportör, jägarterm för stående fågelhund eller apporterande hund som utan att invänta kommando ”rusar i skottet” för att apportera det påskjutna viltet.

knalltransport, vanlig men inte officiell benämning på disciplinär förflyttning, från en kriminalvårdsanstalt till en annan, av en intagen som misskött sig under avtjänande av fängelsestraff.