-
knalla
knall`a verb ~de ~t ORDLED: knall-ar SUBST.: knallande; knall (till 1)Svensk ordbok -
knallapportör
knallapportör, jägarterm för stående fågelhund eller apporterande hund som utan att invänta kommando ”rusar i skottet” för att apportera det påskjutna viltet. -
knalle
knalle, gårdfarihandlare från Sjuhäradsbygden, Västergötland.
-
Borås
Borås är både en kommun och en stad i Västergötland.
-
västgötaknalle
västgötaknalle, gårdfarihandlare från Västergötland, se knalle. -
hemslöjd
hemslöjd, förr husflit, tillverkning av bruksvaror som kläder, hemtextilier, husgeråd, möbler, arbets- och transportredskap, på landsbygden utförd i hemmet för eget behov. -
puffert
puffert, liten pistol, även kallad fickpistol. -
bang
bang, knall som kan höras då den tryckvåg passerar som kommer från ett flygplan i överljudsfart. -
klotblixt
klotblixt, kulblixt, lysande klot som sällsynt iakttas som regel i anslutning till åska. -
mina
mina, en med tändanordning försedd sprängladdning, oftast innesluten i en behållare av plåt eller glasfiber.