-
kommendera
kommende´ra verb ~de ~t ORDLED: kom-mend-er-ar SUBST.: kommenderande, kommenderingSvensk ordbok -
Ådalshändelserna
Ådalshändelserna, konflikt 1931 i Ådalen, där en militär trupp öppnade eld mot demonstrerande arbetare. -
imperium
imperium, i antikens Rom den högsta ämbetsmakten, inkluderande rätten att kommendera en armé (enbart civil maktbefogenhet kallades potestas). -
Georges Braque
Braque, Georges, född 13 maj 1882, död 31 augusti 1963, fransk målare, skulptör och grafiker. -
Gustaf Mannerheim
Mannerheim, Gustaf, född 4 juni 1867, död 28 januari 1951, friherre, finländsk militär och statsman, marskalk av Finland 1942; jämför släktartikel Mannerheim. -
kommendant
kommendant, högste befälhavaren inom en fästning eller en större garnison. -
Hannibalskriget
Hannibalskriget, vanlig benämning på det andra av de puniska krigen (218–201 f.Kr.), i vilket den karthagiska huvudarmén kommenderades av Hannibal. -
kommanditbolag
kommanditbolag, företagsform, ett handelsbolag i vilket en eller flera bolagsmän har förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än han har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget. -
kommendör
kommendör, militär tjänstegrad inom flottan mellan flottiljamiral och kommendörkapten.
-
Louis I Condé
Condé, Louis I av Bourbon, prins av Condé, 1530–69, fransk hugenottledare, av sina anhängare kallad monsieur le Prince; jämför släktartikel Condé.