konduktör, tjänsteman på tåg, buss och spårvagn som tar upp avgift och/eller granskar biljetter.

konduktör, förr titel på lägre tjänstemän inom det statliga byggnadsväsendet, såväl det civila som det militära; den avskaffades under 1800-talets senare del.

konduktö´r subst. ~en äv. ~n, ~er ORDLED: kon-dukt-ör-er

humor, 1) som karaktärsegenskap: sinne för det roliga, förmåga att identifiera och med visst nöje acceptera tillvarons ofullkomligheter; 2) som genre: konstprodukter (i tal, skrift, bild och ton) vars huvudsyfte är att locka konsumenten till skratt eller leende.

tågvärd, konduktör, tågmästare, järnvägstjänsteman på resandetåg.

Mazetti, Katarina, född 1944, författare och journalist.

tågmästare, konduktör, järnvägstjänsteman på resandetåg.

järnväg, i vid mening alla transportanläggningar för spårburna fordon som framförs maskinellt.

Piper, Fredrik Magnus, 1746–1824, arkitekt och trädgårdsskapare, konduktör vid Överintendentsämbetet 1772, från 1780 hovintendent med särskilt ansvar för de kungliga lustparkerna; jämför släktartikel Piper.

lokförare, förare av lok eller motorvagn på järnväg.