krigsman, person som är tjänstgöringsskyldig inom försvarsmakten och som under krigstid är underkastad ett särskilt ansvar för brottsliga handlingar, enligt brottsbalkens (BrB) kapitel ”Om brott av krigsmän”.

krigsman [krik`s- äv. krik´s-] subst. ~nen krigsmän, best. plur. krigsmännen ORDLED: krigs--mann-en

krigsmans erinran, påminnelse om krigsmans skyldigheter, vilken meddelades personal som för första gången inträtt i krigstjänst, som regel av regementschef.

dödsdans, motiv i konst, litteratur och musik.

desertör, i allmänt språkbruk benämning på krigsman som utan lov avviker eller uteblir från sin tjänstgöring, jämför rymning.

överlöpande till fienden, det samma som desertering till fienden, vilket enligt brottsbalken 21:7 för en krigsman faller under brottsrubriceringen rymning och i allvarliga fall kan medföra livstids fängelse.

Adlercreutz, Carl Johan, född 27 april 1757, död 21 augusti 1815, greve, general, statsman; jämför släktartikel Adlercreutz.

rymning, vardagligt desertering, militärt brott i krigstid som enligt brottsbalken innebär att en krigsman utan lov avviker eller uteblir från sin tjänstgöring.

Mannerheimkorset, utmärkelsetecken till finska Frihetskorsets orden, instiftat 1940.

lydnadsbrott, brott som begås av krigsman som vägrar eller underlåter att lyda en förmans order eller som otillbörligen dröjer med att fullgöra ordern.