krigsman, person som är tjänstgöringsskyldig inom försvarsmakten och som under krigstid är underkastad ett särskilt ansvar för brottsliga handlingar, enligt brottsbalkens (BrB) kapitel ”Om brott av krigsmän”.

krigsman [krik`s- äv. krik´s-] subst. ~nen krigsmän, best. plur. krigsmännen ORDLED: krigs--mann-en

krigsmans erinran, påminnelse om krigsmans skyldigheter, vilken meddelades personal som för första gången inträtt i krigstjänst, som regel av regementschef.

desertör, i allmänt språkbruk benämning på krigsman som utan lov avviker eller uteblir från sin tjänstgöring, jämför rymning.

myteri, brott mot allmän ordning som består i att en samling av krigsmän gemensamt hotar att med våld sätta sig upp mot sin förman.

dödsdans, motiv i konst, litteratur och musik.

rymning är ett militärt brott i krigstid.

Grevenius, Herbert, 1901–93, dramatiker, teaterkritiker.

drabant, i Sverige benämning, från åtminstone början av 1500-talet, på krigsman som ingick i kungliga personers livvakt.

Napoleon I hette egentligen Napoléon Bonaparte. Han styrde Frankrike från 1799 till 1814 och i hundra dagar 1815.