ligatur, underbindning, tillknytning av blodkärl vid kirurgiska ingrepp för att förhindra blödning.

ligatur, inom paleografin beteckning för sammanbindande av bokstäver i löpande skrift.

ligatur, tecken (i skrift eller tryck) bildat genom hopskrivning av andra tecken, vanligen två.

ligatur, inom musiken benämning på noter med samma tonhöjd, förenade med en bindebåge; eller (i äldre notskrift) sammankopplandet av två eller flera noter till en grupp som sjungs på samma stavelse.

ligatu´r subst. ~en ~er ORDLED: lig-at-ur-en

runor, de germanska folkens forna skrift.

skrift, ett konventionellt system för kommunikation genom på föremål gjorda tecken, så utformat att texter i princip entydigt kan överföras till tal.

digraf, sekvens av två bokstäver (grafem) som svarar mot ett enda språkljud (fonem), t.ex. lj i ljus.

mensuralnotskrift, mensuralnotation, den för flerstämmig musik ca 1250–ca 1600 dominerande typen av notation.

underbindning, inom kirurgi detsamma som ligatur.