skärning, i matematiken detsamma som snitt.

skärning, naturligt eller konstgjort vertikalt snitt genom berg eller jord.

skärning, termisk bearbetningsmetod av metaller, nämligen acetylen–syrgasskärning, plasmaskärning eller, för tunna material, numera också laserskärning.

skä`rning subst. ~en ~ar ORDLED: skär-ning-en

fullständig skärning, ett algebraiskt rum givet av lika många ekvationer som dess kodimension.

atom, materiepartikel, den minsta del av ett grundämne som har detta ämnes kemiska egenskaper.

skä`rningspunkt subst. ~en ~er ORDLED: skär-nings--punkt-en

talja, mekanisk lyft- och draganordning (även kallad hisstyg) bestående av två eller flera block och mellan dessa löpande tross eller tåg (taljelöparen).

sandsten, fin- till grovkornig, klastisk sedimentär bergart som huvudsakligen består av kantiga till mer eller mindre rundade kvarts- och fältspatpartiklar av sandstorlek, dvs. mellan 0,063 och 2 mm.

etyʹn, acetylen, C₂H₂, H–C≡C–H, den enklaste förening som innehåller en kol-koltrippelbindning.