-
utbryta
u`tbryta verb utbröt utbrutit utbruten utbrutna, pres. utbryter ORDLED: ut--bryt-er SUBST.: utbrytande, utbrytning; utbrottSvensk ordbok -
utbrytarkung
utbrytarkung, eskapist , artist som specialiserat sig på att ta sig ur olika fängsel, såsom handbojor, tvångströjor, hänglåsförsedda kedjor eller förseglade lådor. -
utbrytare
u`tbrytare subst. ~n äv. utbrytarn, plur. ~, best. plur. utbrytarna ORDLED: ut--bryt-ar-enSvensk ordbok -
utbrytarkung
u`tbrytarkung subst. ~en ~ar ORDLED: ut-bryt-ar--kung-enSvensk ordbok -
neutralitet
neutralitet, diplomatiskt och folkrättsligt begrepp som står för icke-deltagande i militära allianser och krigiska förvecklingar.
-
Odyssé
Odyssé, unglitterär tidskrift utgiven 1953–55 av Dag Wedholm, en utbrytare ur Metamorfosgruppen. -
neutralisering
neutralisering, folkrättslig term: fridlysning av visst område från krigshandlingar. -
Mercalliskalan
Mercalliskalan, tolvgradig skala utarbetad av den italienske seismologen och vulkanologen Giuseppe Mercalli ( 1850–1914) för att beskriva en jordbävnings intensitet (katastrofgrad). -
Irland
Irland, ö i norra Atlanten, den näst största av Brittiska öarna; 82 378 km2, 6,4 miljoner invånare (2014).
-
Salka Valka
Salka Valka, roman i två delar av den isländske författaren Halldór Laxness, utgiven 1931–32.