vegetation, jordens växttäcke med dess oerhört skiftande sammansättning, från skog av jätteträd till mikroalger på en sten i en bäck.

vegetation, inom medicinen benämning på onormal utväxt på en organstruktur, t.ex. vegetationer på en hjärtklaff vid endokardit (inflammation i hjärtats inre hinna).

vegetationszon, stort område med likartade vegetationstyper, i regel motsvarande en klimatzon.

vegetationstyp, övergripande enhet inom global vegetationsgeografi, såsom tajga, tundra, savann och regnskog.

vegetationskarta, karta som visar vegetationens fördelning på olika växtsamhällen eller vegetationstyper.

vegetation [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: veget-at-ion-en

erosion, nötning och skulptering av berggrund och jordtäcke genom rinnande vatten, vind, vågor eller glaciäris.

delta, lågt, flackt landområde som byggs upp vid mynningen av ett vattendrag av de sediment som vattendraget transporterar ut till kusten.

vegetationslära, den gren av växtgeografi och växtekologi som behandlar vegetation.

vegetationsanalys, metoder att registrera växttäckets artsammansättning och de ingående arternas kvantitativa relationer.