paleografiʹ (av paleo- och -grafi), vetenskapen om skriftens utveckling och användning i äldre tid samt läsning och tolkning av handskrifter, särskilt medeltida. Benämningen paleografi användes första gången 1708, då för grekisk skrift (se nedan); på det latinska området kom termen i bruk först i början av 1800-talet, eftersom den latinska paleografin var inordnad i och underordnad

(56 av 393 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Jan-Olof Tjäder

Den latinska skriftens utveckling

Den latinska skriften genomgick från äldsta tid fram till omkring andra hälften av 200-talet e.Kr. en allmän utveckling från majuskelskrift till minuskelskrift. På kursivskriftens (bruksskriftens) område var utvecklingen tvådelad. Den s.k. äldre romerska kursivskriften, som var officiell skrift, behöll i princip den ursprungliga utformningen med bokstäverna åtskilda och avskildes alltmer från den spontana skriftutvecklingen. Denna förlöpte till en början i den privata skriften, skriven av det bildade skiktet, men under första århundradet e.Kr. tillkom en enklare skrift, ”folkskriften”, som utgick

(80 av 760 ord)
  • Författare:
  • Jan-Olof Tjäder

Grekisk paleografi

Den grekiska paleografins förste egentlige företrädare är fransmannen Bernard de Montfaucon (1655–1741) med sitt stora arbete ”Palaeographia graeca” från 1708. Vetenskapens syfte är trefaldigt: att ge praktisk färdighet att läsa handskrifter, att ge kunskap om grekisk skrift i alla dess detaljer och att i kombination med kodikologin noga beskriva de antika boktyperna. Antik grekisk skrift på hårt material, oftast

(59 av 418 ord)
  • Författare:
  • Stig Y. Rudberg

Svensk paleografi

Latinsk skrift kom till Sverige med kristendomen huvudsakligen via Tyskland. Sen karolingisk skrift förekommer i svenska texter ca 1150–1250. De äldsta handskrifterna har inslag av insulär och västnordisk skrift (t.ex. þ, ð, ø, æ och runtecknet ᛎ). De insulära bokstäverna försvinner dock snart ur svensk skrift. Under senmedeltiden

(48 av 340 ord)
  • Författare:
  • Lars Svensson

Litteraturanvisning

Latinsk paleografi:
L.E. Boyle, Medieval Latin Palaeography: A Bibliographical Introduction ( 1984);
J.-O. Tjäder, ”Latinsk paleografi/Latin Paleography”, Eranos 1961–84 (varannan årgång);
J.-O. Tjäder, ”Latinsk palaeografi i Sverige efter andra världskriget”, Årsbok Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala 1986.
Grekisk paleografi:
R. Barbour, Greek Literary Hands A.D. 400–1600 ( 1981);
R. Devreesse, Introduction à l’étude des manuscrits grecs ( 1954);
B.A. van Groningen, Short Manual of Greek Palaeography ( 4:e upplagan 1967).
Svensk paleografi:
Lars Svensson, ”Sagan om ringen” och ”Sagan om de två prickarna”, Om 1 ( 1989).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, paleografi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/paleografi