paleografiʹ (av paleo- och -grafi), vetenskapen om skriftens utveckling och användning i äldre tid samt läsning och tolkning av handskrifter, särskilt medeltida. Benämningen paleografi användes första gången 1708, då för grekisk skrift (se nedan); på det latinska området kom termen i bruk först i början av 1800-talet, eftersom den latinska paleografin var inordnad i och underordnad

(56 av 393 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Den latinska skriftens utveckling

Den latinska skriften genomgick från äldsta tid fram till omkring andra hälften av 200-talet e.Kr. en allmän utveckling från majuskelskrift till minuskelskrift. På kursivskriftens (bruksskriftens) område var utvecklingen tvådelad. Den s.k. äldre romerska kursivskriften, som var officiell skrift, behöll i princip den ursprungliga utformningen med bokstäverna åtskilda och avskildes alltmer från den spontana skriftutvecklingen. Denna förlöpte till en början i den privata skriften, skriven av det bildade skiktet, men under första århundradet e.Kr. tillkom en enklare skrift, ”folkskriften”, som utgick

(80 av 760 ord)

Grekisk paleografi

Den grekiska paleografins förste egentlige företrädare är fransmannen Bernard de Montfaucon (1655–1741) med sitt stora arbete ”Palaeographia graeca” från 1708. Vetenskapens syfte är trefaldigt: att ge praktisk färdighet att läsa handskrifter, att ge kunskap om grekisk skrift i alla dess detaljer och att i kombination med kodikologin noga beskriva de antika boktyperna. Antik grekisk skrift på hårt material, oftast

(59 av 418 ord)

Svensk paleografi

Latinsk skrift kom till Sverige med kristendomen huvudsakligen via Tyskland. Sen karolingisk skrift förekommer i svenska texter ca 1150–1250. De äldsta handskrifterna har inslag av insulär och västnordisk skrift (t.ex. þ, ð, ø, æ och runtecknet ᛎ). De insulära bokstäverna försvinner dock snart ur svensk skrift. Under senmedeltiden

(48 av 340 ord)

Medverkande

  • Jan-Olof Tjäder
  • Lars Svensson
  • Stig Y. Rudberg

Litteraturanvisning

Latinsk paleografi:
L.E. Boyle, Medieval Latin Palaeography: A Bibliographical Introduction ( 1984);
J.-O. Tjäder, ”Latinsk paleografi/Latin Paleography”, Eranos 1961–84 (varannan årgång);
J.-O. Tjäder, ”Latinsk palaeografi i Sverige efter andra världskriget”, Årsbok Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala 1986.
Grekisk paleografi:
R. Barbour, Greek Literary Hands A.D. 400–1600 ( 1981);
R. Devreesse, Introduction à l’étude des manuscrits grecs ( 1954);
B.A. van Groningen, Short Manual of Greek Palaeography ( 4:e upplagan 1967).
Svensk paleografi:
Lars Svensson, ”Sagan om ringen” och ”Sagan om de två prickarna”, Om 1 ( 1989).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, paleografi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/paleografi