För att kunna göra kristallografiska studier av ett protein krävs 5–10 mg rent protein, se proteiner (Renframställning av proteiner). Proteinet kristalliseras genom en försiktig utfällning vid lämpliga betingelser, ofta med ångdiffusion. Kristaller med en storlek av 0,1 mm i kortaste dimensionen är oftast användbara. De bestrålas med monokromatisk röntgen- eller neutronstrålning. Vid de synkrotronanläggningar som på senare tid blivit tillgängliga används även polykromatisk strålning, varvid tidsupplösta strukturstudier kan göras

(69 av 490 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Källangivelse
Nationalencyklopedin, Experimentell teknik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/proteinkristallografi/experimentell-teknik