seleʹn (en bildning till grekiska selēʹnē ’måne’), icke-metalliskt grundämne hörande till

(11 av 20 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst

Selen har låg medelhalt i jordskorpan, omkring 0,05 ppm (g/ton). Det förekommer tillsammans med svavel både i elementär form och i sulfidiska malmer

(23 av 164 ord)

Framställning och produktion

Selen utvinns huvudsakligen som biprodukt vid kopparframställning ur sulfidiska malmer. Det anrikas i anodslammet, som bildas vid den elektrolytiska raffineringen av koppar. Här finns det som svårlösliga selenider

(28 av 194 ord)

Egenskaper

Naturligt selen är en blandning av sex stabila isotoper (se faktaruta). Grundämnet existerar liksom svavel i flera allotropa modifikationer. Snabb avkylning av smält selen ger den vanliga, svarta, spröda, glasiga, amorfa formen, som

(33 av 232 ord)

Biologisk roll

Selen ingår i form av aminosyran selenocystein i enzymet glutationperoxidas och är bl.a. av detta skäl ett nödvändigt grundämne för människan och en del andra organismer. Glutationperoxidas inaktiverar väteperoxid och andra hydroperoxider samt reducerar peroxider som genom oxidativ

(38 av 265 ord)

Användning

Selen används i likriktare, fotoceller, exponeringsmätare och solceller. Fotokänsligheten utnyttjas också i kopiatorer (se bild kopiator). Sammanlagt ca

(18 av 124 ord)

Föreningar

I kemiska föreningar har selen liksom svavel vanligen oxidationstalen −2, +4 och +6. Sexvärda selenföreningar är mindre stabila än motsvarande svavelföreningar. Alla selenföreningar är giftiga.

Selendioxid, SeO2, bildas vid förbränning av selen i luft. Den bildar vita, glänsande kristaller, som

(40 av 289 ord)

Historik

Sommaren 1817 fann Berzelius, J.G. Gahn och bergsmannen Hans Peter Eggertz (1781–1867) vid arbete i Gripsholms

(16 av 109 ord)

Medverkande

  • Lars Ivar Elding
  • Lars Olof Björn
  • Åke Bruce
Källangivelse
Nationalencyklopedin, selen. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/selen