Vid optimala proportioner mellan antikropp (=ekvivalenspunkten) och antigen finns samtliga antikroppar och allt antigen i precipitatet och kan inte längre påvisas i den omgivande lösningen. Vid överskott på antigen eller antikropp ökar lösligheten av antigen–antikroppskomplexen, och mängden precipitat minskar. Precipitationsreaktionen kan användas för att bestämma mängden specifika antikroppar eller antigen