råka
råka
1rå`ka verb ~de ~t
ORDLED: råk-ar
SUBST.: råkande (till 1 och 3)
1 komma samman med ngn, ofta mer el. mindre av en slump {→möta 2, träffa 2}: hon ~de honom
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
råka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/råka-(2)