sitta

sitta

sitt`a verb satt suttit, pres. sitter
ORDLED: sitt-er
SUBST.: sittande (till 1 och 2)

1 vila med sätet mot underlaget och ryggen upprätt {→ligga 1, ²stå 1, sätta 1}: sittdyna; sittplats; hon satt på stolen och pojken satt i hennes knä; hon satt bredvid honom i soffan; ~ på golvet med korslagda ben; hunden satt bunden och