stå

stå

²stå verb stod stått, pres. står
SUBST.: stående (till 1--5, 8 och 11); stånd (till 3)

1 ha upprätt kroppsställning med foten eller fötterna mot underlaget utan att förflytta sig ibl. äv. betr. annan kroppsdel än fot {→ligga 1, sitta 1, ställa 1}: ståplats; alla stod upp när nationalsången spelades; Lillen kan ~ utan stöd; han ~r till vänster på kortet; det ~r en häst på ängen; ~ stilla!; ~ på tå; ~ på ett ben; ~ på huvudet; ~ på händer
BET.NYANSER: a) med